Efter målning kommer...

... precis ni vet, gnuggning. Tvättning, polish och vaxning. Bra för armmusklerna.
Karate kid-känslans sprider sig i takt med "wax on, wax off".

Det är ett hästjobb, även om det verkligen går snabbare än snabbt att göra det på en motorbåt där man når överallt utan att behöva klättra på stegar och ställningar. Men fint blir det. Till slut. Nu blänker och glänser hon i vårsolen.

skrapa skrapa måla måla

Det var några kyliga lördagar fyllda av skrapande och borstande innan jag äntligen kunde börja måla. Men tillfredsställelsen när man kommit dit, till själva målningsfasen, är ljuvlig. Det blir så snyggt! Och rött.

Våren kom av sig

After! En Ocean 51 Flip up
monterad och klar.

Våren kom på smygvisit förra veckan och trots att det var lite kyligt var det ändå skönt att komma igång med "vårbruket". Nästan hela botten skrapades och arbetet skulle avslutas i helgen. Jag så riktigt fram emot att få plocka fram pensel och roller för att få börja måla.

Men icke!

Minusgrader, bitande vind och snö gjorde att det fick bli ett par timmars inombordsarbete istället. Och tro mig, på en gammal båt (om än nu för oss) så finns det en hel del att göra. Särskilt som den här båten använts som som sportfiskebåt och nu ska användas mer för rekreation. Det funktionella och praktiska ska naturligtvis finnas kvar, men det bekväma och estetiska ska också få sin plats.

Before!

Så den här gången var det stolarna som skulle bytas ut. Vita små byts mot bekvämare blå. Tyvärr var en av dem restnoterad, hoppas den hinner komma tills det är dags att köra hem båten. Åtta timmars färd blir betydligt skönare i en Ocean 51 Flip up.

Än så länge ser salongen mest ut som en upp och nervänd arbetsplats, saker, kassar, verktyg och kartonger överallt. Men, den nya stolen gav ändå en fingervisning om hur det kommer att bli och sporrade till fortsatt arbete. Kommer att bli bra det här!

Nytt år, ny båt

Våren knackar på dörren tidigt i år. Underställ och termokläder åker på och skrapan plockas fram.

I år är det en ny båt som ska fixas i ordning. Först. En nyinförskaffad motorbåt ska skrapas och bottenmålas innan sjösättningen.

Minsta besättningsmannen åker på skraparbetet. Det är betydligt mindre plats här under än på segelbåten. Dessutom är det kallare. Man måste ju ligga på marken för att överhuvdtaget komma åt. Och inte blir det bättre av trimplanen.

Ja ja, två tredjedelar är gjorda och till helgen väntar den sista tredjedelen - akterpartiet och propellern. Kapten har i alla fall varit snäll och krälat runt och skruvat bort (skurit bort) zinkanoderna som ska ersättas med nya.

Snart vill vi ha lite värme igen och inte ett vintrigt bakslag. Det är strax dags för pensel och roller. Botten ska bli vackert röd istället för att se ut som om den drabbats av fläcktyfus.

Tungt och svettigt skrapande

 Förra året åkte den bruna heltäckningsmattan ner från väggarna i förpiken. I år är det dags att skrapa skrapa skrapa för att få bort gamla lim- och gelcoatrester. Ett tungt och svettigt jobb.

Tanken är att skapa en så slät yta som möjligt för att kunna sätta en annan ytbeklädnad på. Själv lutar jag lite åt kork. Det vore fint mot den mörka teaken. Vi får väl se. Steg ett är som sagt ett bra underarbete och en slät yta.

Styrman fick skrapor, slipmaskiner, overall, skyddsglasögon och andningsmask. Oh ja, en flaska vatten också. Sex timmar tog det. Han höll fortfarande på när jag gick hem. Ska bli spännande att se resultatet.

Första dagen på båten

Jag skulle vilja skriva ombord, men det känns fel när hon står på land, så "på båten" får det bli.

Härom dagen satte vårjobbet med båten igång. Som vanligt en hel del att fixa innan det är dags för sjösättning. I år lite extra mycket. Kapten har bestämt att teaklisten/ relingen ska slipas, alltså måste mantåg och stöttor bort. Vem skickar man upp att göra det? Jo den minsta besättning man har, dvs mig.

I sig är det inget svårt jobb. Lite pilligt att skriva loss mantågen men sedan går det som en dans. Skruva skruva skruva är det som gäller för bulten är långa och stöttorna många. Men det är högt. Fyra fem meter över marken står hon och utan mantåg är det lite småläskigt. Särskilt när styrman började skrapa väggen i förpiken. Då gungade det bra uppe på däck ska jag säga.

Delikata urtidsdjur

I drygt 300 miljoner år har de "befolkat" havsbotten. Med sin svarta rustning och sina stora klor är de trygga för de allra flesta rovdjur där de ligger och trycker i sina hålor. Men vi människor har kommit på ett knep för att fånga dem. Med läckert stinkande fiskkadaver lockar vi in dem i till synes trygga hålor av stål och nät. För att sedan hala upp dem över vatten ytan och över relingen på båten.

Om en vecka är den lovlig, hummern (Homarus gammarus), havets svarta guld. Klockan 07.00 måndag den 23 september är det hummerpremiär och tinorna får släppas ner i vattnet. Men det är inte vilka humrar som helst som får tas upp. Reglerna är hårda. Inga rombärande honom och ryggskölden måste vara minst åtta centimeter lång och inte en millimeter kortare. Det är det dryga böter på.

Man får heller inte fiska med vilka tinor som helst. Reglerna för storlek och antal på utgångshålen för småhumrarna är strikta. Även här är straffet böter. Och kontrollanterna är tuffa. Som fritidsfiskare får du ha max 14 tinor i vattnet och de måste vara noga märkta med namn och telefonnummer.

Verkar det krångligt? Följer man reglerna så är det faktiskt inte så jobbigt. Ett kärt besvär helt enkelt, med ett väldigt gott resultat. Däremot kan väder och vind ställa till det. Särskilt för en sjösjuk matros som mig. Men jag håller tummarna för fint väder. Just nu ser det inte så lovande ut. Prognosen säger vindar på 11 - 12 m/s och då går vi inte ut.

Belöningen är när den fortfarande ljumma hummern serveras. Kokt i saltat vatten med en hint av malt i smaken. Ljuvligt! Men det återkommer vi till. 

God fiskelycka allesammans!