Delikata urtidsdjur

I drygt 300 miljoner år har de "befolkat" havsbotten. Med sin svarta rustning och sina stora klor är de trygga för de allra flesta rovdjur där de ligger och trycker i sina hålor. Men vi människor har kommit på ett knep för att fånga dem. Med läckert stinkande fiskkadaver lockar vi in dem i till synes trygga hålor av stål och nät. För att sedan hala upp dem över vatten ytan och över relingen på båten.

Om en vecka är den lovlig, hummern (Homarus gammarus), havets svarta guld. Klockan 07.00 måndag den 23 september är det hummerpremiär och tinorna får släppas ner i vattnet. Men det är inte vilka humrar som helst som får tas upp. Reglerna är hårda. Inga rombärande honom och ryggskölden måste vara minst åtta centimeter lång och inte en millimeter kortare. Det är det dryga böter på.

Man får heller inte fiska med vilka tinor som helst. Reglerna för storlek och antal på utgångshålen för småhumrarna är strikta. Även här är straffet böter. Och kontrollanterna är tuffa. Som fritidsfiskare får du ha max 14 tinor i vattnet och de måste vara noga märkta med namn och telefonnummer.

Verkar det krångligt? Följer man reglerna så är det faktiskt inte så jobbigt. Ett kärt besvär helt enkelt, med ett väldigt gott resultat. Däremot kan väder och vind ställa till det. Särskilt för en sjösjuk matros som mig. Men jag håller tummarna för fint väder. Just nu ser det inte så lovande ut. Prognosen säger vindar på 11 - 12 m/s och då går vi inte ut.

Belöningen är när den fortfarande ljumma hummern serveras. Kokt i saltat vatten med en hint av malt i smaken. Ljuvligt! Men det återkommer vi till. 

God fiskelycka allesammans!

Hummerfiske 2013

Snart så. Bara 12 dagar och några timmar kvar så får vi äntligen sätta första hummertinan i vattnet och

höstens fiske kan börja.

Nu gäller det bara att vi får ett bättre fiske än förra årets katastrofala. Enda trösten är att det var lika illa för alla längs hela bohuskusten. Vi halverade antalet humrar men det var många som fick sämre än så. Och många många romhonor som fick släppas tillbaka ner i havet. 

Nu går fiskargubbarna runt nere bland sjöbodarna och hoppas på att de äntligen släppt romen. En hummerhona bär nämligen runt på romen i 12 månader och är under den tiden förbjuden frukt. 

Betespåsar på gång

1 klar, 55 kvar att göra. Totalt ska 56 betespåsar sys på 20 dagar. Vardagsrumsgolvet täcks av en rejäl hög gammalt garn. "Inte för stora maskor", var ordern jag gav kapten. "Det försvårar bara tömningen av påsarna när gamla fiskben fastnar överallt. Ju mindre maskor desto bättre." Så nu sitter jag här med ett småmaskigt grönt garn bredvid mig och klipper till lagom stora bitar för att sy betespåsar.

Efter två års tjat har kapten och styrman äntligen köpt min idé med lösa betespåsar som vi fyller med stinkande fisk iland, innan vi ger oss ut på sjön. Förhoppningsvis underlättar det arbetet där ute. Särskilt när det går sjö och den här matrosens mage börjar protestera. Mycket snabbare att bara haka av den gamla påsen och haka på en ny välfylld. Bör i alla fall halvera tiden man står böjd över hummertinan och andas in doften av hummerbetet.

Åh vad jag längtar. Äntligen har nedräkningen till årets hummerpremiär har börjat.